STINA

På söndag är det dags. Dagen att fylla vuxen på riktigt är så nära nu att jag nästan kan ta på den. Som vanligt känns det inget speciellt. Egentligen önskar jag att man slapp fylla år. Det ändå jag har problem med, eller snare problem med att förstå att det faktiskt redan gått 20 år av mitt liv.. Hur fort ska då inte nästa 20 gå? Visst, nu när man blir "vuxen" kan mycket hända på kort tid men snart står jag där och väntar på 40-strecket. Det känns lite deprimerande men när man börjar fundera så blir jag mer och mer övertygad om that I'm gonna make the most of it.
Jag ser framemot helgens bravader som på lördag ska ägnas åt lite firande med de närmaste. Så nu, på lediga dag, ägnar jag mig åt att vila eftersom min förkylning inte har gett sig riktigt. Jag vill ju vara frisk för att kunna make the most of it.
Har äntligen fått reda på när Joss kommer hem igen. Har präntat in det i almanackan och väntar nu med spänning på att även få skriva in "Välkommen hem Elin!". Ett år har då gått och känslan att också varit utan tryggheten i dom två så länge är svår att beskriva. Vi har trots allt kännt varandra, jaa, nästan hela livet. Barndomsvänner ska man vara rädd om, det har jag lärt mig. I love you two - ni två som jag aldrig kommer släppa, vad som än händer. Trots allt finns nog ingen som vet mer om mig, och har upplevt mer med mig än vad ni gjort. Things have changed the past year and soon, baby, soon, am I going to give you the greatest hugs ever. I'm can't wait for yor homecoming, let's make the most of it.


Ett år sedan.. Sweet 19


     
   
     

Still going storng. Ni är dunder bra.