Rainy weather

Usch, ushc, usch. Går liksom inte ens att beskriva hur mycket det regnar. Solen har varit framme max en par timmar de senaste två veckorna. Talk about depressing. Höst som kan vara så mysigt! Och visst, tycker även jag att det kan vara mysigt när regnet smattar mot fönstren, men det finns en gräns.Gillar dock som sagt hösten mycket annars. Äntligen får man börja tända lampor och ljus på kvällarna!

Till helgen bär det av mot Stockholm. Jag och min partner in (cheer-) crime Emma ska och väldgästa Svenska Cheerleaderförbundets årsmöte på söndag. Det låter viktigt, jag vet! Dock hinns det med shopping hela lördagen och kanske även lite på söndagen om jag har tur. Försöker fundera uti packning för att slippa ha med så lite som möjligt.. Alltid lika svårt. Det ska ju liksom fyllas på..



Lite random bara för att komma ihåg att det lite då och då är bra väder.
Gran Canaria med mammsen i mars -11.



Sunday bloody sunday

Idag är det söndag. Fortfarande har jag känslan av att det kommer vara en lång, skön slappardag. Men snart infinner den sig, måndagsångesten. Monday bloody monday.

Jag har inte bloggat på länge, jättelänge. Visserligen har jag aldrig riktigt varit en bloggare. Jag tycker bara om att läsa andras. Inte så konsitgt kanske med tanke på min lyssnare-men-inte-pratare-egenskap. Så nu denna söndag har senaste timmen bestått av läsande av en massa bloggar och jag inser att jag kanske ska ge det ett försök till. En sista chans. Mycket också för att börja lära sig skriva igen. Man blir så otroligt dålig på att skriva när man har gått ut skolan. Jag snubblar på ord ibland när jag pratar och hålla i en penna vet jag inte alls hur man gör längre. Det här är ju i alla fall en bit på vägen.
Jag och min älskade, ack så älskade, sambo ligger fortfarande i sängen. Han surfandes på massa fotbollssidor eller kollandes på klipp på youtube och jag har nu börjat fundera på om vi kanske ska ta tag i denna dag. Men what to do? Har en del som behöver göras, och en del som jag vill göra. Nåväl, ska börja reda upp det nu och inte göra min comeback i bloggvärlden allt för långrandig.

Peace out.


run

idag har jag varit och bossat över mina kära juniorer som fysat. det var så duktiga och hurtade på riktigt fort. egentligen var planen att jag också skulle springa men - latmasken gjorde sitt intrång i min kropp. skämtåsido, min kropp är inte i toppform tackvare pollen och något som kanske kommer att döpas ansträngningastma. det har som sagt varit otroligt mycket på senaste så varken kropp eller knopp orkar som de annars brukar. 

har förövrigt varit en toppen helg där jag bara haft nära oc kära omkring mig vilket resulterat i ett lite gladare jag. min käraste mr V fyllde år igår så vi hade en riktigt mysig dag ute hos honom i björns. jag kan även gladeligen konstatera att jag äntligen fått fingrarna ur och införskaffat mig ett köksbord som min älskade pappa monterat ihop som överraskning. jag kan inte annat än säga att jag är utomordentligt nöjd! kommer bli superfint när jag har tid att göra klart allt i min nya lägga. 

det var nog allt. har varken tillgång till dator eller bilder än så länge hemma men det kommer så detta inlägg får helt enkelt bli lite spratanskt idag. adjöken!

 


welcome reality

Känns ärligt rätt skönt att snart vara så nära vuxenlivet som det bara går. Hittills har jag levt i min trygga värld, som jag på senare tid insett att den inte längre är lika trygg. 1 maj flyttar jag in i en egen lya, hur knas låter inte det? Känslan är obeskrivligt skön och längtan efter en ny utmaning växer sig starkare för varje dag. Idag tog jag ett lite större kliv närmare då jag faktsikt måste ge lite cred till mig själv då jag lyckats vara lite huslig. Och det kändes bra! Jag väntar ännu på den fantastiska egenskapen att utan rädsla kunna hantera tvättmaskinen men det ska nog gå bra, övning ger färdighet!
Känns som att dagarna rullar på otroligt fort. When I hit the bed snart så har jag avslutat 5½ dagars ledighet, vars tog dom vägen? Nåväl, tillbaka till slit imorgon, dock är den jobbande verkligheten inte lika välkommen. Men, pengar ä pengar och jag tycker egentligen om mitt jobb bara det att arbetsdagarna kunnat få vara lite kortare.. Man kan inte få allt!



 



I pull down the window
Feeling the wind blow
I need to breathe in something new

 


today until.. infinity

just one look at you
and I can tell that we
click so perfectly
but how can I put into words
the way you make me feel inside
butterflies, goosebumps, euphoria
putting my emotions to work


left without words, left breathless. I love you.


eaze some pain

ibland faller droppen, bägaren rinner över - det blir bara för mycket. så är det nu.
igår fick jag lätta mitt hjärta, nästan helt utan ord men ack så betydelsefullt. och vilket gensvar jag fick.



magic words.

long time no see

jaa, jag vet. är inte det bästa på att uppdatera men ibland (oftast) innehåller mina dygn alldeles för få timmar. en vinter med mycket på agendan, och en vinter med mycket snurrandes i huvudet.
total lycka på ett plan, och total missär på ett annat.. jag känner mig snurrig, tom och allmänt konstig. en vinter fylld av svallvågor i form av känslor.
homecomings, separationer och saknad.



 



how can a leave this view?



who to trust?


Tomt..



Jag föröker ställa in siktet på roligare händelser, kommande händelser. Tyvärr skiner de negativa förändringarna igenom. Men jag måste försöka se så positivt det bara går, kanske går det att rädda.. Hoppet är det sista som överger en människa.


Love an life brings us experiences but the question is - how much are they worth?




"Jag slutade tro på kärleken idag.."
Okänd men känd.

Do not ever wish for anything to last forever

Sanningen är tung att höra ibland. Ett liv som så länge varit tryggt och förutsägbart har blivit det omvända. Jag har länge pratat om att jag är less på tryggheten, den trygghet som är för trygg. Dock finns det en sådan som alltid förväntas finnas där, en som aldrig kan bli just för trygg. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Den framtid som föreställts i mitt huvud kanske kommer att ändras, än har jag inte fått något svar. But it sure ain't over til it's over.






Just wanna let it all out.


Den eviga undran..

Jag hatar att inte veta till 100%, jag hatar att inte förstå. Ge mig bara en ledtråd. Att bara gå och vänta, undra, fundera och grubbla är sjukt jobbigt, vad det än gäller. Fuck it!



Läger veckan är över. Just nu känner jag mig bara trött och rörig i huvudet. Känns verkligen som jag behöver semester från cheer i typ två veckor. Jag måste rensa. Too much spinning. Men det finns det inte tid för. 28 februari är så nära att man nästan kan ta på det. DM -10 (oj vad konstigt att skriva -10!) går då av stapeln då. Nu är det ingen lek längre. Sista året, sista året.. ?


I don't get it

How can feelings, which turn into actions, change so fast?
All it leaves behind is confusion and a little bit of hope..


Mission

Mycket har passerat tack vare att mina uppdateringar här inte sker allt för ofta. Delvis p.g.a. av min lathet och min okreativa sida när det kommer till skrivande, men också p.g.a. tidsbrist. Mycket händer, även om det inte är något särskilt egentligen så känns det soma tt allt snurrar lite extra just nu. Dock hade jag gärna önskat ännu mer. SKulle verkligen behöva ha lite mer "tankefri" tid, ni vet, koppla bort massa tankar. Allt går inte alltid som man vill, vilket jag på senaste fått erfara. Man vet inte alltid vad det beror på och  kan därför analysera i evighet. Jag är en mästare på att fundera, analysera, älta och grubbla. Dessutom håller jag det alltid inom mig vilket inte får saker och ting att bli bättre. Även om jag, när set gäller vissa saker, känner mig hur trygg och säker som helst i mig själv kommer jag ibland in på områden där jag känner mig som raka motsatsen. Det kan göra mig grubbel-galen. Menmen, livet är långt. Man kan väl antagligen inte vara säkerheten själv när det gäller allt, inte från början, kanske aldrig någonsin..

Drygt 20 år av mitt liv har passerat. Dagen som innehöll firande med de käraste vännerna går inte att klaga på. Och allt fint jag fick! Jag trodde knappt att ni kände mig sååå bra. Som sagt, ibland känner man sig helt säker.
Nu ser jag framemot koregrafilägret 09. Nästa lördag drar vi igång och koreografer från andra sidan Atlanten anländer. Det roligaste men också tuffaste veckorna på året väntar. Jag längtar!



"I will do anything for my teammates.
The desire to be the best keeps me going.
There's no bench, no timeouts and no halftime.
My life revolves around cheerleading.
Welcome to my world."


Make the most of it

På söndag är det dags. Dagen att fylla vuxen på riktigt är så nära nu att jag nästan kan ta på den. Som vanligt känns det inget speciellt. Egentligen önskar jag att man slapp fylla år. Det ändå jag har problem med, eller snare problem med att förstå att det faktiskt redan gått 20 år av mitt liv.. Hur fort ska då inte nästa 20 gå? Visst, nu när man blir "vuxen" kan mycket hända på kort tid men snart står jag där och väntar på 40-strecket. Det känns lite deprimerande men när man börjar fundera så blir jag mer och mer övertygad om that I'm gonna make the most of it.
Jag ser framemot helgens bravader som på lördag ska ägnas åt lite firande med de närmaste. Så nu, på lediga dag, ägnar jag mig åt att vila eftersom min förkylning inte har gett sig riktigt. Jag vill ju vara frisk för att kunna make the most of it.
Har äntligen fått reda på när Joss kommer hem igen. Har präntat in det i almanackan och väntar nu med spänning på att även få skriva in "Välkommen hem Elin!". Ett år har då gått och känslan att också varit utan tryggheten i dom två så länge är svår att beskriva. Vi har trots allt kännt varandra, jaa, nästan hela livet. Barndomsvänner ska man vara rädd om, det har jag lärt mig. I love you two - ni två som jag aldrig kommer släppa, vad som än händer. Trots allt finns nog ingen som vet mer om mig, och har upplevt mer med mig än vad ni gjort. Things have changed the past year and soon, baby, soon, am I going to give you the greatest hugs ever. I'm can't wait for yor homecoming, let's make the most of it.


Ett år sedan.. Sweet 19


     
   
     

Still going storng. Ni är dunder bra.


20, snaarrrrt

20-års dagen närmar sig med stormsteg. På ett sätt känner jag mig redan som 20, men på ett sätt inte alls. Tänk att nu börja sätta en 2:a först i antal födelseår, galet. Jag hoppas i alla fall på en oförglömlig kväll med dom allra bästa nästa lördag. synd bara att två av dom fortfarande befinner sig på andra sidan Atlanten. Men om inte allt för länge ses vi igen, och då kommer dom hem hit - på riktigt! jag kan inte fatta det. Ett år går så fort, kanske därför det känns som att tjugostrecket kommer snabbt som attan. När jag tänker på att dom snart har varit borta i et helt år får det mig onekligen att tänka på vad jag själv pysslat med. Jag behöver inte tänka länge för att enkelt komma fram till att jag faktiskt inte gjort ett skit. Eller alltså, det har jag ju. Men bara allt det vanliga, om och om igen. No news! Inte en enda. Tanke känns tragisk och jag inser att jag måste ta tag i mitt liv om det ska bli nått. samtidigt känner jag mig trygg i allt som det är nu, jag trivs med vänner, jobb och träning. Men självklart finns det som alltid - något bättre. Jag vet inte var jag ska söka mig, och jag vet heller inte om jag vill det, än. Första steget är att flytta hemifrån. 20-års krisen är här. Jag ska flytta! Jag vill ha mitt eget. Även om storleken på min egna yta i huset för närvarande är i princip lika stor som en etta så är det såklart inte p.g.a. det som jag vill testa mina vingar på egen hand. Bara just att få känna att det här är mitt och det är jag som bestämmer vart allt ska vara och var det ska stå, samt när jag ska städa och att faktiskt slippa bry sig om att någon klagar för att jag slängde kläderna på golvet (för att såklart sedan städa bort dom vid ett senare tillfälle).
Ajaa, nog malet om det där. Jag ska bara helt enkelt ta tag i allt. Förr eller senare.






Att vara stark

Att vara stark är inte:
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna 

Att vara stark är inte:
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte:
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är:
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är:
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är:
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit

The love of my life..

... cheerleading. Jag inleder mitt 10:e år nu. Det känns inte samma som för ut. Men tio år på tävlingsmattan måste det bli, det har jag bestämt. Hoppas the spark kommer snart annars kan det bli knöligt med motivationen.



Min plats där nere till höger kommer bli svår att en dag lämna..


Om

Min profilbild

Stina

RSS 2.0