Plask, plask
Det här vädret gör mig till en ny människa. Att faktiskt känna värmen från solen och kunna ta på sig lite lättare kläder. Dock känns det nästan lite vemodigt att börja tänka på att hänga undan räven för denna vinter.. Mitt bästa köp någonsin! Dyrt som skam var det men jag har inte frysit en dag i vinter så det var värt varenda korvöre.
Jag önskar bara att det fanns mer tid till att vara ute sånna här dagar. Nu är man mest instängd på en byggarbetsplats. de har i alla fall börjat bygga på nya lokalen äntligen. Snart kanske det är på G! Synd bara att vi inte får allt från början. Men det är ju många pusselbitar som måste passa innan man kan börja entra "Enter".

Imorgon fyller min kära Sanna 20 år. 20 år! Ja det är faktiskt sant. Det betyder också att det är min tur att fylla samma siffra inom ramen av 2009. Jag och Sanna har hunnit samla på oss en del år nu faktiskt. Trots att vi idag lever rätt olika kommer jag aldrig att släppa taget. Du vet mer om mig än någon annan. Det handlar bara om att förtså. Jag förstår dig och du förstår mig - till dig vet jag att jag kan lätta mitt hjärta. Ha en underbar födelsedag love!
Typ 16 dagar eller nått sånt kvar till DM.. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Kom och kolla i alla fall vettja. Förvänta er inte för mycket bara. Allt handlar om där och då, vad som helst kan hända.
4 april, 12.30, Hildursborg. Take a seat, och prova sitt still.
Det blev lite av varje idag minsann. Nåja, så kan det bli ibland. Potpurri liksom.
Well well (som min mormor a´ 90 år gammal brukar säga), nu tror jag att jag måste vila.
Tågluff a´ la lodis x3
Lyckligt nog slutade kvällen faktiskt liggande, dock i fosterställning men vad gör man inte. Det var i övrigt ganska bra med tanke på att vi trodde att vi skulle få sitta upprätt heeeela natten. Men - man tar det man vill ha.
Väl framme i Uppsala blev det fix på alkisarnas toalett på stationen och det sista piffet blev i speglen på en trasig fotoautomat. Frukost dags blev det och vi styrde mot McDonalds. Där hann vi även locka håret på Mallan.. (Dom har inte gott om eluttag i Uppsala). Några timmars shopping och alldeles för många papperslappar av värde var förbrukade.
14.00 - dags för tävling! Alltid lika kul (och skönt) att sitta på sidan om vid en tävling. Bara titta och njuta. Det blev ännu några fler timmar på rumpan men det var det värt när man äntligen fick se riktig cheer live på tävling igen.
Timmar av väntan på tåget hem igen spenderades på resturang, i foajén på en biograf, drällandes på stan och på Hemköp. Med tanke på utbudet på Hemköp lockades vi till att fylla på proviantförrådet inför hemresan. Dom mest omtalade blev mina "albinobollar".. Jaa, tyyp.. Typ chokladbollar utan choklad.
Så var det dags för påstigning igen. Kaoset började direkt. Ingen i våran sittvagn satt på rätt plats vilket gjorde att ungefär alla fick flytta på sig. Vi insåg snabbt att det redan satt några på våra platser och beslutade oss ör att stå och vänta på konduktören. Detta för att vi redan insett att vi gärna tar liggvagn istället. Efter måååånga om och men kunde tre trötta flickor inta en helt egen liggkupé. Vi förblev bara vi den natten. Kan inte ens beskriva lyckan efter allt tjafs. Galet bra resa i alla fall.
Just det

Full fart mot helgen




Cheer. Bra sällskap. Tåg.
Just a little update
Jag, Ahlis (min balis) och Mallanutanbrallan körde trekanntsdejt på bio ikväll. "Män som hatar kvinnor" stod på tablån.. Den är nu sedd och vi kan konstatera: Galet bra. Har dock en del att smälta innan jag riktigt kan uttala mig. Helt otroligt mycket känslor i den filmen, och det hände saker konstant. Som sagt, det är väldigt mycket att ta in.
Efter den bar det av till Thomas för filmmys än en gång. Och lika mysigt som alla det andra gångerna. Han hade förövrigt (med liite hjälp) gjort cupcakes åt oss vilket var något man inte gärna tackade nej till.. Under tiden de små cupcakesen fick vänta på sin skapare under en tripp in på Kioskpiraten tog jag och mina trekantsvänner hand om dom och vaktade dom med våra liv.. Hrrmmpf. Under dessa få minuter fick dom små konstverkaren heta både det ena och det andra tack vare inspiration från vår nyss sedda brutala film.. Hur som helst - MVG Thooomiiie, MVG! Det blev en snyftar kväll i alla fall, imorgon lir det andra bullar!
Nu sitter jag här uppkrupen i min säng.. Datorn i mitt knä och med min älskade vän och teddybear vid min sida. Ni vet, min underbara jag fick av de underbara grabsen. Utan honom hade jag nog haft stora sömnproblem, lite värme och kärlek ger han allt! (Man kan ju alltid inbilla sig..)
Ajaaa, just det.. Go' natt!
Challenge
1. Vad heter du?: Stina
2. Ett ord på fyra bokstäver: Sant
3. Flicknamn: Siri
4. Pojknamn: Steven
5. Yrke: Säljare
6. Färg: Svart
7. Klädesplagg: Strumpa
8. Mat: Soppa
9. Sak i badrummet: Spray
10. Plats/stad: Södertälje
11. En orsak att vara sen: Slut batteri i klockan
12. Något man skriker: Skiiiiiit!
13. Film: Sista offret (såg den igår, jag rekomenderar er att INTE se den = kass)
14. Något man dricker: Saft
15. Band: Scissor Sisters
16. Djur: Snok
17. Gatunamn: Smaragvägen (såklart)
18. Bil: Saab
19. Sång: (The) Scientist - Coldplay
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Star (cheer pyramid)
Dedicated

Feels like we're on two different levels. Jag vet liksom inte vart jag ska börja leta.
Safety
Förövrigt har jag en ledig kväll ikväll. Nödvändigt värre, tiden räcker liksom inte till. Som sagt, too much right now. OTH och GG/XoXo nu. Catch ya later.
Det är först när man "förlorar" något man inser hur värdefullt det är,
och hur mycket man faktiskt saknar det.
Höger? Vänster? Mitten?
Allt är bara för mycket nu - jag blir bara tom.

We need to cross the ocean of misunderstanding
and talk deep into our hearts
We need to sort out all our complications
and find out who we really are
Åh nej, det blir aldrig som man tänkt sig..
Kom just hem från träning. Ännu en seg dag i träningshallen, jag förstår inte vad som händer, min kropp hänger inte med.. Och vissa träningar känns allt superlätt. Det är mycket man inte förstår här i världen.. Varit på DM möte igen också, jag måste verkligen ta mig i kragen. Tyvärr görs inte saker av sig själv, tänk vad lätt allt vore då - bara tänka en tanke och vips var det gjort. Dream on babe, dream on.
Just can't get enough.. Eller?
Feels like I've lost the spark.
Och så var det det där med besvikelse.. Hur är det möjligt att något smyger sig på så ofta? I freakin' hate it.
Those little things..

I could'nt have asked for anything more, you made my day.
Love and miss you, J.
Ser framemot ännu en singeldag imorgon.. Eller ja, se fram emot kanske man inte ska kalla det men.. Kommer mest troligt vara en dag som alla andra i alla fall. Kärlek får jag mest troligt av mina vänner, vilket är lika bra det! Tror att vi kommer styra upp nått, vi lonely chicks och grabs som fortfarande hänger i Boden. Nåja, I'm not bitter. One day, one day..
Ut med det gamla - in med det nya.

It hurts when something beautiful
has to end before it starts.
I thought I packed it all
but I forgot my heart.
The store is not open, it seems..
Livet rullar på.. Annat kan det väl inte göra. Varje dag kommer med nya erfarenheter trots att sannerligen inget är särskilt revolterande. Den omvälvande förändringen väntar jag fortfarande på.
Mitt nya liv som jag fortfarande tjatar om har tagit fart även om tiden inte riktigt alltid räcker till. Trots min otroliga duktighet att hålla sig från allt vad slisk heter i flertalet veckor (och det har faktsikt gått lätt som en plätt) bröts idag den eran. Utan att tänka på det löftet till mig själv så åt jag ikväll upp "SP-karamellen" som det bjöds på.. Mitt i tuggandet av denna kommer jag på mig själv och fryser till när jag tänker: "Undra om det är choklad i mitten?". "VA!?" "CHOKLAD?!". Stina - du äter inte ens choklad just för tillfället. Vad skulle jag göra? Sittandes mitt under en produktgenomgång med flertalet andra frisörer närvarande var alternativet att rusa ut och spotta ut läckerheten inte ett alternativ. Jag fick istället tugga i mig karamellen, som förövrigt påminnde om Marianne-godisen. Det underbara var att när att den väl var svald fanns inte den trånande känslan efter mer. Det enda jag tänkte var: Det här kan jag var utan. Skönt! Keep going liksom.
As the feeling reminds me - you gave me nothing but regrets. And the knowledge to never fall in love with a feeling, aspecially not
otillräcklig.
so close but no...
idag har jag bockat av en av sakarna på min "to do list". lunch med anna, äntligen. det var ett bra tag sen nu, men ibland glider man bara isär helt enkelt. nåja, trevligt att pratas vid igen i alla fall. trots att jag var sliten tror jag att jag kunde vara lite social.. alldeles för lite sömn och alldeles för mycket annat har det avrit ppå senaste. men så går det när dygnet inte har mer än 24 timmar. jag kan liksom inte trolla med knäna, weird?
precis.. hmmm.. nee, nu ger jag upp. plugg av junior programmet och fixa deras dans står näst på tur. catch ya later.
no if's and maybe's.
we can be two rebels,
breaking the rules,
me and you,
you and I.

baby, feel the beat inside.
helgen i övrigt har bestått av en luleå-tripp, mys hos ank och deg i soffan. en riktigt bra helg om jag för säga det själv. sena nätter i berusat tillstånd, helt galen på dansgolvet, lockar inte för tillfället. istället gillas mys på hög nivå. det tåls att sägas om och om igen.. inget går upp mot en film, snacks och ett gäng sköna underbara vänner.
ju mer alla flyr, ju mer längtar jag bort själv. fast ändå inte.
tanken slår mig varje dag - " tänk om jag skule bo på en annan plats.."
undra hur livet sett ut då? det är någon jag en dag kommer att få veta,
men inte nu. just nu trivs jag bra, inte hundra, det är något som saknas..
men när tusan ligger alla pusselbitar på plats? jag väntar på en vändning,
jag vet inte vad men jag hoppas på något, bara vad som helst!
nåväl, mitt nya liv har ju i alla fall börjat.
det är ju något positivt. och välbehövligt, och rätt mirakulöst faktiskt.

träningsvärk 09
det är "fika-tordag" och på bordet här vid datorn ligger bullar och kakor uppradade, intill står skålen med solroskärnor. den sistnämnda upprättade jag förra veckan. stina ska ju bli nyttig nu. frön, jajemen, mumma. eller jaa.. stina har blivit nyttig.. och fågel.. detta betyder alltså att jag total dissar slisket. fika-frön-fika-frön... ja, för den gamla jag hade inte valet varit svårt alls. nu är det inte heller det, fast tvärtom liksom. jag och M är pepp. DM 09 - here we come!

We've been afraid to find
It's easier to be broken
It's easier to hide
"benjamin's tight ass"
"ni måste väl ändå veta vad det är för färg på huset!?"
"nae".
det blev ett evigt letande trots att det inte fanns många byggnader att välja på. vi entrade ett hus i mörker, japp - det var störmavbrott även här. vi trodde att det skulle sluta med en romantisk myskväll med tända ljus för 40 pers men som en sjänk från ovan kom elen tillbaka. vi åt, drack, spelade twister och dansade i väntan på tolvslaget. med den ena sjukare än den andra och en voltad bil senare så skålade vi i det nya året. ett nytt år - nya minnen kommer att skapas. jag hoppas vi aldrig glömmer varandra. festen dog ut ganska fort och det kom att visa sig att ta sig till stan var inte det lättaste. natten blev till morgon och först då fick man sin vanliga sömn, i sin egen säng. men jag ska inte klaga.. i gott sällskap kan en sådan tillställning inte misslyckas.
förövrigt började 09 med en rejäl förkylning, jag minns inte när jag hade feber senast. nåväl, på nyår satt vi alla i samma båt.. efter det kalajset har mer eller mindre alla blivit sjuka. en för alla, alla för en!
nåväl, hälsan är på g att återhämta sig. invigningen av ett nytt år har passerat - nu är det bara upp till oss att göra något bra av det. jag hoppas deeply att vi lyckas.
blooop, bloop..
crazy duck anfaller mig med en kniv samtidgt som vi står i köket för att tillaga varma mackor.. vi står alla samlade runt skärbrädan där härligheten ligger och faktum är att ankan inte riktigt når fram till mig och jag utbrister: tänk om jag stått lite längre fram, då hade jag varit toast!
juuust det.

det var länge sedan jag var tvungen att inte golvet pga skrattanfall. B - my karate kid, you make me happy.
if I wasn't so torn..
just a line.
I suppose I think about love more than anyone ever should. I'm constantly amazed by its sheer power to alter and define our lives. It was Shakespeare who also said "Love is blind". Now that is something I know to be true.
For some, quite inexplicably, love fades. For others, love is simply lost. But then, of course, love can also be found, even if just for the night. And there's another kind of love, the crullest kind, the one that almost kills its victims. It's called unrequited love...
Most love stories are about people who fall in love with each other, but what about the rest of us? What about our stories, those of us who fall in love alone. "
just can't get enough.